Amylas katalyserar spjälkningen av polysackarider såsom stärkelse och glykogen. Det finns två isoformer av amylas; pankreasamylas och salivamylas. Salivamylas har en molekylmassa på 55 kDa medan pankreasamylas är något mindre. Pankreasamylas utsöndras nästan uteslutande från bukspottkörteln (pankreas). Salivamylas finns framför allt i spottkörtelvävnad. Normalt bidrar pankreas och spottkörtlarna med vardera ca 50% till den totala amylas-aktiviteten i serum.
Eliminationen av amylas från plasma sker genom glomerulär filtration. Den del som inte reabsorberas i tubuli utsöndras med urinen som aktivt amylas. Halveringstiden i blodet är ungefär 10 timmar för pankreas-amylas och ungefär 15 timmar för salivamylas.
Pankreasspecifikt amylas bestäms ofta vid utredning av oklara akuta bukfall. Förhöjd aktivitet av pankreasspecifikt amylas ses i serum och urin under de 3-5 första dygnen vid akut pankreatit och andra akuta pankreasskador, varefter normalisering vanligen sker oberoende av sjukdomsförloppet. Sänkt aktivitet av pankreasamylas ses vid exokrin pankreasinsufficiens beroende på t ex kronisk pankreatit eller cystisk fibros.
Indikation
Bestämning av pankreasamylas är av värde vid utredning av oklara akuta bukfall, vid misstanke på exokrin pankreasinsufficiens, cystisk fibros och vid utredning av oklar hyperamylasemi.