Fosfataser är enzymer som hydrolyserar fosforsyraestrar. Ospecifik alkalisk fosfatas (EC 3.1.3.1) innefattar en familj av nära besläktade membranenzym, av vilka olika former förekommer i placentas trofoblaster, andra germinalceller, lungor, tunntarmsepitelets borstbräm, njurtubulis mikrovilli, gallgångsepitel och i skelettets osteoblaster. Den alkaliska fosfatasaktivitet som normalt förekommer i serum härrör hos vuxna främst från gallgångsepitelet, men hos barn och ungdom främst från skelettets osteoblaster. I slutet av graviditeten erhålls ett tillskott av placentafosfatas. Höga fosfatasvärden ses främst vid hinder i gallvägarna samt vid skelettsjukdomar med ökad osteoblastaktivitet (Pagets sjukdom, skelettmetastaser, avancerad rakit och hyperparathyreoidism). Vid osteoporos och myelom brukar värdena vara normala.
Ökade ALP-värden ses ibland vid tarmsjukdomar. Vid konstant förhöjda värden utan påvisbar sjukdom kan det förekomma cirkulerande komplex mellan ALP och immunoglobuliner (makro-ALP). Hos barn förekommer ett godartat tillstånd, s.k. godartad övergående hyperfosfatasemi.
Benspecifikt ALP är av central betydelse för mineraliseringsprocessen i skelettet. Mutationer i ALPL-genen, som kodar för TNALP, ger sjukdomen hypofosfatasi (OMIM [Online mendelian inheritance in man]: 146300, 241500, 241510). Hypofosfatasi karakteriseras som en ärftlig ämnesomsättningssjukdom (mutation som leder till minskad funktion, »loss of function«), som leder till nedsatt mineralisering av skelettet med rakitliknande manifestationer. Vanliga symtom är skelettmissbildningar, upprepade frakturer och tandavvikelser, men även muskelförsvagning förekommer. Låga nivåer av P-ALP, s k hypofosfatasemi, är det mest utmärkande laboratoriemedicinska kännemärket för hypofosfatasi, men det kan även finnas andra orsaker till lågt P-ALP, t ex magnesiumbrist, celiaki, svår sepsis och svår näringsbrist. Ur klinisk synvinkel är det viktigt att känna till att fraktur tillfälligt kan ge högre ALP-värden och maskera de lindrigare formerna av hypofosfatasi. Vid klinisk misstanke om hypofosfatasi och P-ALP-nivåer som är verifierat låga eller i nedre kvartilen av referensintervallet, bör diagnostiken kompletteras med analys av benspecifikt ALP och även P-pyridoxal-5´-fosfat (PLP), vilket är den aktiva formen av vitamin B6.
För att avgöra från vilket organ eller vävnad som ALP-stegringen kommer från, utförs fraktionering av isoenzymer (se S-ALP, isoenzymer).
Indikation
Rutinprov vid diagnostik och uppföljning av leversjukdomar. Misstanke på levermetastaser eller skelettsjukdom med ökad osteoblastaktivitet.