Vankomycin är ett cellväggssynteshämmande glykopeptidantibiotikum med baktericid effekt mot grampositiva bakterier. Substansen tillförs intravenöst för systemiskt bruk; peroral tillförsel medför obetydlig systemabsorption och används endast vid enteriter. Vankomycin metaboliseras obetydligt och 80% av en given dos utsöndras oförändrad i urinen inom 24 timmar. Vid normal njurfunktion är halveringstiden ca 4-6 timmar (2-3 timmar hos barn); vid nedsatt njurfunktion är utsöndringen avsevärt fördröjd. Förhöjd serumkoncentration ökar risken för biverkningar såsom hörselskador, och serumkoncentrationsbestämning kan vara särskilt motiverad vid fler riskfaktorer för hörselskada (t ex nedsatt hörsel i anamnesen, samtidig behandling med andra ototoxiska läkemedel såsom aminoglykosider).
Intravenöst vankomycin administreras 2-4 gånger per dygn; glesare vid nedsatt njurfunktion. Terapigrupp infektion i VGR rekommenderar (2015-11-17)5 att koncentrationsbestämning tas ca 24 timmar efter inledd behandling (dvs vanligen inför dos 3 eller 4) och därefter med 1-3 dagars intervall. Rekommenderat dalvärde (omedelbart före nästa doseringstillfälle) är enligt samma källa 15 – 20 mg/L, dock kan 20 – 25 mg/L eftersträvas till kritiskt sjuka patienter, vid stafylokockinfektion med MIC-värden >1 mg/L eller infektion i svåråtkomlig lokal, exempelvis osteomyelit. Indikation för att mäta toppvärden saknas eftersom vankomycins bakterieavdödning är tidsberoende (tid över MIC) och inte koncentrationsberoende.
Indikation
Optimera behandlingseffekt och undvika toxicitet.