Aminotransferaser katalyserar överförandet av en aminogrupp från en aminosyra till en ketosyra varvid den senare övergår till aminosyra och den förra till ketosyra. Denna process är av betydelse för aminosyradegradationen i levern där aminotransferaser katalyserar överförandet av α-aminogruppen från många aminosyror till α-ketoglutarat. α-Ketoglutarat omvandlas då till glutamat. Glutamat deamineras oxidativt i en reaktion som genererar NH4+. NH4+ konverteras till urea som utsöndras via njurarna. Aminosyrans kolskelett degraderas till olika metabola mellanstegsprodukter som antingen konverteras till glukos eller oxideras i citronsyracykeln.
De två transferaser som används i klinisk diagnostik är alaninaminotransferas, ALAT och aspartataminotransferas, ASAT. ALAT katalyserar överförandet av alanins aminogrupp till α-ketoglutarat. ALAT-aktivitet är framför allt påvisbar i levern. Vid cellskador i levern svämmar ALAT ut och når blodet via sinusoider och lymfvägar. Halveringstiden i blodet är 36 timmar (för jämförelse har ASAT en halveringstid på 12 timmar).
Förhöjda värden ses ofta vid övervikt, kronisk hepatit, toxiska leverskador, exempelvis av paracetamol, och vidare i samband med leveranoxi (bristande syrgasförsörjning till levern) t ex vid akut hypoxi, chock och lungemboli, obstruktion av gallvägar, levertumör eller preklampsi. Mycket höga värden ses i samband med virushepatiter och då redan i den preikteriska fasen. I de flesta fall av levercellssönderfall är ALAT-stegringen väl korrelerad till en stegring av ASAT. Undantag från detta ses hos storkonsumenter av alkohol, där ASAT kan vara mer ökat än ALAT, särskilt vid kronisk leverskada, t.ex. fibros och cirros.
Indikation
Bestämning av ALAT-aktivitet i serum är aktuellt vid misstanke på och uppföljning av levercellsskada.