Valproat (eller Na-saltet av valproinsyra, 2-propylpentansyra) är en fettsyra som används som en antiepileptisk drog och som är effektiv vid behandling av generaliserade epilepsianfall (tonisk-kloniska anfall (grand-mal), absenser (petit-mal), myoklona anfall och atoniska anfall, samt vid partiella (fokala) anfall.
Valproat absorberas snabbt i magtarmkanalen och maximal serumkoncentration uppnås 1 till 4 timmar efter en oral engångsdos. Vid användning av depåtabletter förlängs tiden innan maximal koncentration uppnås (3-7,5 timmar).
Valproat är till största del proteinbunden i serum (90%) och proteininbindningen konkurrerar med andra epileptika (t.ex. fenytoin) eller läkemedel som binder till serumproteiner (t.ex. salicylat). Vid nedsatt njurfunktion och leverpåverkan (cirros eller hepatit) samt vid fasta (ökning av de fria fettsyrorna), minskar andelen proteinbunden valproat och den fria halten ökar. Totalhalten speglar således inte den fria koncentrationen, vilket måste tas i beaktande vid behandlingen med valproat.
Halveringstiden varierar mellan 8 och 20 timmar och stiger med ökande ålder/minskande njurfunktion.
Valproat metaboliseras via en rad olika mekanismer (glukuronidering 50 %, β-oxidation i mitokondrier 40 %, CYP-enzymer 10 %) till metaboliter vilka saknar terapeutisk effekt, men där vissa metaboliter står för en levertoxisk effekt som kan uppträda då det rekommenderade terapiområdet överskrids. Terapeutisk nivå ligger mellan 300-700 μmol/L; icke akuta prover mäts som dalvärde och efter uppnåd steady state (3-5 dagar efter insättning/dosjustering).
Indikation
Optimera terapi och förebygga/påvisa toxicitet.