Den viktigaste och vanligaste orsaken till bakteriell svalginfektion och tonsillit är betahaemolytiska streptokocker grupp A. Även streptokocker tillhörande grupp C och G associeras till svalginfektion och ibland utbrott.
Analys avseende betahemolytiska streptokocker grupp A, C och G utförs rutinmässigt.
Utökad svalgodling
Vid komplicerade fall av svalginfektioner kan det ibland finnas skäl att utföra en bredare diagnostik. I utökad svalgodling ingår odlingsdiagnostik av bakterier som kan orsaka olika typer av luftvägsinfektioner. Den utförs på Klinisk mikrobiologi NÄL. Dessutom ingår riktad PCR-analys för Fusobacterium necrophorum och Arcanobacterium haemolyticum. PCR-analysen utförs på Klinisk mikrobiologi SU i Göteborg och besvaras och debiteras separat.
När kan det vara relevant att begära utökad svalgodling
Om patienten är immunsupprimerad, eller har ex cancer, AML (akut myeloisk leukemi), KML (kronisk myeloisk leukemi), KLL (kronisk lymfatisk leukemi) eller tumösjukdom, vid cytostatikabehandling, vid frågeställningen epiglottit, samt smittspårning avseende meningokocker.
Frågeställning gonokocker eller jästsvamp utförs på begäran på separat beställning, beställningsblankett gul A5.
Frågeställning difteri utförs på Klinisk mikrobiologi SU, beställningsblankett.
Resistensbestämning
Betahemolytiska streptokocker förutsätts vara penicillinkänsliga. Det förekommer att betahemolytiska streptokocker grupp A, C eller G är resistenta mot erytromycin och/eller tetracyklin. Resistensbestämning mot erytromycin utförs alltid. Vid nedsatt känslighet mot erytromycin görs utvidgad resistensbestämning. Återinsjuknande i ny streptokockinfektion efter avslutad penicillinbehanding beror inte på resistens (resistens hos betahemolytiska streptokocker mot penicillin finns hittills ej rapporterad). Återinsjuknande kan bero på bl a ny smitta, tolerans (långsam avdödning) hos den infekterande bakteriestammen eller på så riklig förekomst av betalaktamas i saliven att penicillin bryts ned.