Urinodling

Urinvägsinfektion påvisas genom kvantitativ urinodling. Under en UVI tillväxer bakterier i urinblåsan. Ju längre tid urinen får stanna i blåsan, desto högre hinner bakterieantalet bli. För att förhindra tillväxt i urinprovet efter provtagning skall provet omedelbart kylas.

Laboratoriet följer de rekommendationer som lämnats av en referensgrupp för urinvägsinfektioner/bakteriuri, SMI-tryck nr 129-2000, för bedömning av fynd vid urinodling.

Man delar in de bakterier som brukar förorsaka symtomgivande urinvägsinfektioner i olika grupper nämligen: primärpatogena arter, sekundärpatogena arter, tveksamt patogena arter och en grupp som oftast tillhör uretra/genitalfloran.

Primärpatogena arter har förmåga att framkalla urinvägsinfektioner hos individer utan predisponerande faktorer. I denna grupp ingår E coli och Staphylococcus saprophyticus. Om någon av dessa arter förekommer i >=1000 cfu/mL i kastad urin besvaras de med resistensbestämning.

Sekundärpatogena arter har sällan förmåga att framkalla förstagångsinfektioner hos individer utan predisponerande faktorer. Hit hör Klebsiella spp, Enterobacter spp, Proteus spp, Morganella morganii, Pseudomonas aeruginosa, Enterococcus spp m fl. Om någon av dessa arter förekommer i renkultur i kastat prov ≥ 10 000 cfu/mL hos en kvinna och ≥ 1000 cfu/mL hos män besvaras de med resistensbestämning.

Ovanstående grupper besvaras i olika nivåer, 1000, 10 000 och 100 000 cfu/mL.
De två första nivåerna räknas som låga bakterietal där beslut om åtgärd tas beroende på patientens symptom.

Tveksamt patogena arter är hudflorabakterier och arter som ibland koloniserar patienter i samband med sjukhusvård och kan orsaka vårdrelaterad UVI. Här ingår koagulasnegativa staylokocker (ej S saprophyticus, se under primärpatorgena arter), streptokocker gr B, Pseudomonas spp, Stenotrophomonas maltophilia och Acinetobacter spp. För att dessa arter skall besvaras krävs att de förekommer i ett antal om ≥ 100 000 cfu/mL i kastat prov. Streptokocker gr B besvaras i lägre antal vid andra indikationer än typiska uropatogena, t ex graviditet.

Uretra/genitalflora: Arter som tillhör normal urogenitalflora och lätt kan förorena prov i samband med provtagningen. Gäller både kastade och tappade prov. Till denna grupp hör t ex Gardnerella vaginalis, laktobaciller, olika grampositiva stavar och alfa-streptokocker. För att dessa arter ska besvaras krävs att det förekommer i ett antal om minst 1000 000 cfu/mL urin i kastat prov. Resistensbestämning utförs endast på särskild indikation och efter individuell bedömning.

Om mer än en bakterieart isoleras från ett kastat urinprov är bedömningsgrunderna något annorlunda än vid renkultur. För bakterier isolerade från prov tagna via kvarliggande kateter är bedömnings-grunderna annorlunda än för kastade prov. Prov tagna genom blåspunktion löper ringa risk att bli kontaminerade vid provtagningen varför bakterietal ≥ 100 cfu/ mL anses vara signifikanta.

Prov som vid vanlig urinodling bedömts som negativa kan i undantagsfall innehålla bakterier som växer långsamt eller med speciella krav på miljö och näringsfaktorer. När ett urinprov som på remissen anges vara nitritpositiv men inte ger växt vid vanlig odling, rekommenderas (om patienten fortfarande har UVI-symtom) nytt prov för odling. I sådant fall begärs utvidgad odling. Vid begäran om utvidgad odling odlas provet på sådant sätt att både långsamväxande bakterier och bakterier med speciella krav på miljö och näringsfaktorer kan växa fram.

Gränsen för asymtomatisk bakterieuri är ≥ 100 000 cfu/mL urin (kastat prov) från två på varann följande prov. 

För påvisande av chlamydia/gonorrhoea PCR och Jästsvamp i urin hänvisas till respektive sidor i analyslistan.