Atypiska luftvägsbakterier, Legionella PCR

Atypiska luftvägspatogener (L. pneumophila, C. psittaci, M. pneumoniae och C. är många gånger orsak till samhällsförvärvad lunginflammation. De svarar inte på behandling med förstahandsantibiotika (betalaktamer)..

Legionella pneumophila och Chlamydophila psittaci är anmälningspliktiga enligt smittskyddslagen.

Legionella pneumophila:
Pneumoni med L. pneumophila kan orsaka akut febril luftvägssjukdom, som sträcker sig från lätt sjukdom till fatal pneumoni. Personer med nedsatt immunförsvar t.ex. transplanterade patienter, patienter med KOL samt AIDS-patienter har hög mortalitet på 15-20 %. Andra riskfaktorer är lungsjukdomar i botten, immunosuppression, rökning och alkoholkonsumtion. Yngre och äldre personer är särskilt mottagliga. Bakterien kan även ge upphov till pontiacfeber, en lindrigare självläkande sjukdom.
Sjukdomen uppträder både i epidemisk och endemisk form. L. pneumophila står för några få procent av samhällsförvärvade pneumonier. 

Positiva resultat bör tolkas i relation till den kliniska bilden, samt tas hänsyn till att legionella är vanligt förekommande i vatten, även dricksvatten.

Symtom:
Oftast hög feber, huvudvärk och muskelvärk. 

Behandling:
Antibiotika

Smittvägar:
Smitta sker genom inandning av vatten i aerosolform. Att få i sig bakterien via dryck orsakar inte sjukdom. Smitta mellan personer förekommer oftast inte.

Förekomst:
L. pneumophila förekommer naturligt i jord och vattensamlingar tex vattenledningar, klimatanläggningar, duschar och bubbelpooler. Luftkonditionering och kyltorn står generellt för de största utbrotten, enstaka vårdrelaterade fall förekommer varje år i Sverige.

Chlamydophila psittaci:
C. psittaci orsakar sjukdomen ornitos (psittakos/ papegojsjuka) som kan leda till svår luftvägsinfektion och ett livshotande sjukdomstillstånd. Alla människor är mottagliga för C. psittaci. Genomgången infektion ger inte säker immunitet. 

Symtom:
Patienten får ofta influensaliknande och diagnosen kan försenas på grund av okarakteristisk klinisk bild utan hosta och utan biljud över lungorna. I sådana fall påvisas pneumonin endast med röntgen. Relativ bradykardi vid feber, lymfkörtelförstoring, encefalitbild, hepatit, perimyokardit, artrit, njurpåverkan och erythema nodosum (knölros) har beskrivits i förloppet som kan utvecklas till livshotande.

Behandling:
Antibiotika

Smittvägar:
Smitta mellan människor har förekommit, men är ovanlig. Infektionsdosen är låg, relativt få organismer räcker för att ge en infektion.

Förekomst:
Smittämnet förekommer främst i vilda fåglars avföring och kan spridas till människa via kontaminerat damm som inandas tex vid rengöring av fågelbord, fönsterbrädor och takrännor. Bakterien kan överleva relativt länge i miljön.

Mycoplasma pneumoniae:
Bakteriern är en vanlig orsak till luftvägsinfektion och samhällsförvärvad pneumoni, speciellt hos unga vuxna. I sällsynta fall kan en mycoplasmainfektion kompliceras bl a av myocardit, meningit, Guillain-Barrés syndrom, erythema nodosum och hemolytisk anemi. Sporadiska fall förekommer året om men återkommer epidemiskt med 4-5 års intervall. Positivt resultat bör tolkas i relation till den kliniska bilden, då man har påvisat Chlamydophila pnemoniae-DNA hos enstaka friska personer.

Symtom:
Insjuknandet går långsamt med retande torrhosta och huvudvärk.

Behandling:
Antibiotika rekommenderas i regel endast vid lunginflammation.

Smittvägar:
Bakterien smittar endast via luftburen droppsmitta mellan personer och spridningen är stor inom familjen. Större utbrott kan inträffa i slutna enheter, tex militärförläggningar. Smittämnet utsöndras och kan detekteras i luftvägarna lång tid, veckor till månader, efter utläkning. Reinfektion förekommer.

Chlamydophila pneumoniae (TWAR) är vanlig och många infekteras före 20-årsåldern. Den kan yttra sig i olika former av luftvägsinfektioner såsom rinit, faryngit, bronkit, sinuit och ibland pneumoni. Bakterien är temperaturkänslig och inaktiveras snabbt utanför människokroppen.

Positivt resultat bör tolkas i relation till den kliniska bilden, då man har påvisat C. pnemoniae-DNA hos enstaka friska personer.

Symtom:
Mild pneumoni som oftast ger hosta under lång tid.

Behandling:
Infektionen självläker oftast och därför behandlas den sällan med antibiotika. Antibiotikabehandling kan dock vara aktuellt vid utbrott.

Smittvägar:
Smittar via aerosoler från luftvägarna och endast mellan människor.

Förekomst:
Bakterien är vanlig i befolkningen. Kan orsaka utbrott på t.ex. äldreboenden, militärförläggningar mm. Seroprevalensen i befolkningen är hög.