Anti-HBc total

Hepatit B virus (HBV) infektion kan orsaka akut och kronisk hepatit och har en relativt lång inkubationstid, 2-6 månader. Infektionen orsakas av ett virus, HBV, vars höljeprotein HBsAg bildas i överskott och hos en smittad person kan detekteras 2-10 veckor efter smittotillfället och 2-8 veckor före kliniska symtom. 

I Sverige är merparten (>90%) av patienterna med kronisk hepatit B av utländsk härkomst, från länder med hög förekomst av hepatit B. HBV kan överföras från mor till barn vid förlossning, sexuellt eller via injektionsmissbruk. Smitta via blodprodukter är numera mycket ovanlig.

Anti-HBc återfinns i serum kort efter att hepatit B-ytantigen (HBsAg) visar sig vid akuta HBV-infektioner. Det finns kvar efter att HBsAg har försvunnit och innan påvisbar antikropp mot HBsAg (anti-HBs) visar sig. I brist på information om andra HBV-markörer måste en person med påvisbara nivåer av anti-HBc betraktas som eventuellt aktivt infekterad med HBV eller att infektionen har läkt ut och patienten blivit immun. Anti-HBc kan vara den enda serologiska markören for HBV-infektion och potentiellt smittfarligt blod. Förekomsten av Anti-HBc gör dock ingen åtskillnad mellan akut och kronisk hepatit B-infektion.

För kvalitativ detektion av antikroppar mot hepatit B-kärnantigen (Anti-HBc). Analysen används som en viktig del i diagnostisering av hepatit B-infektion. Anti-HBc-bestämning kan användas som en indikator på pågående eller tidigare HBV-infektion. Den kan också användas som en screeninganalys för att förhindra överföring av hepatit B-virus (HBV) till mottagare av blod, blodprodukter, celler, vävnad och organ.