Vill du gå direkt till programmet, klicka här
Vill du läsa mer om kvalitetssäkringen samt remission av programmet, klicka här
Frågor och kommentarer kring programmet mailas till: conny.emanuelsson@vgregion.se
VÅRDPROGRAM FÖR NY-/ÅTERINSJUKNADE PATIENTER MED PSYKOSSJUKDOMAR INOM PSYKIATRISKA KLINIKEN, NU-SJUKVÅRDEN
Förord
Psykosprogrammet är en viktig bas för att kunna erbjuda en behandling med god kvalitet trots att många vårdgivare samverkar om uppgiften både inom och utom den psykiatriska kliniken. Programmet måste vara inriktat på både vården idag och ta sikte på nödvändiga förbättringar i framtiden. Under de år som programmet funnits har behandlingen genomgått stora förändringar. Vid bildandet av NU-sjukvården fanns 70 slutenvårds-platser för patientgruppen mot idag 26. Neddragningar i slutenvården har överförts till annan typ av resurs i den öppna vården som t ex psykosteam och akut mobila team, som arbetar till efter midnatt alla dagar året runt. Förändringen har varit möjlig genom ett målmedvetet arbete som syftat till att i samverkan med kommunerna ge patienten alternativ till slutenvård ute i samhället.
Parallellt har vården utvecklats med hjälp av psykosprogrammet där det finns riktlinjer för utredning, behandling och uppföljning. Den årliga hälsokontrollen är ett viktigt steg. Genom att fastställa patientens status, livssituation, nöjdhet med vården, livskvalitet, negativa effekter av given behandling, identifiering om föreliggande yttre stressorer och anhörigas situation får vi nödvändig information för att planera kommande vårdinsatser.
Det nu aktuella programmet är tredje generationens psykosprogram för NU-sjukvården. Många viktiga frågor återstår ännu att lösa. Samarbetet med andra vårdgivare kan ytterligare förbättras. Samverkan kring vårdplaner, tvångsvård och case manager för personer med organisationsövergripande behov av insatser är exempel på sådana områden. Uppföljningen av framför allt metabola biverkningar som leder till övervikt och kroppslig sjukdom är ett annat.
Som tidigare är det vår ambition att psykosprogrammet skall vara levande och skall därför kontinuerligt revideras. Initialt var ambitionen att en revision skulle äga rum vart annat år men erfarenheten visar att detta möter stora praktiska svårigheter. Vår avsikt är nu att programmet i denna version skall gälla fram till 2012 för att då på bli föremål för en ny översyn.
Alla som arbetar med psykoser, patienter eller anhöriga kan påverka programmets innehåll. Synpunkter på det aktuella innehållet respektive sådant som du anser i framtiden skall ingå kan du meddela till oss.
NÄL 2009-03-01
Lars Helldin
Områdeschef Psykiatri
Överst på sidan
1 Inledning
Psykossjukdomar är relativt vanliga sjukdomar. När det gäller schizofreni riskerar 0,55-1,0% av befolkningen att drabbas under sin livstid. Ofta sker insjuknandet i relativt unga år, de flesta mellan 15 och 30 års ålder, vilket ofta innebär ett livslångt handikapp för den enskilde individen. Detta medför stort mänskligt lidande för den drabbade och närstående. Tidigare behandlades patienten under långa tider inom psykiatrisk slutenvård. På senare år har det skett en förskjutning mot mer öppna vårdformer då klinisk erfarenhet visat på risken för institutionsskador i samband med långa vårdtider.
Historiskt har synsättet till uppkomst och behandling av psykossjukdomar varierat beroende på vilken skolbildning-ideologi behandlarna haft, vilket medfört stora svårigheter att samlas runt en behandlingsmodell.
På senare år har företrädare för psykiatrin fått en ökad samsyn, samtidigt som det har skett en fokusering på kvalitetsfrågorna i vården. Detta har resulterat i nationella riktlinjer, vårdprogram för olika diagnosgrupper, med syfte att optimera resursanvändningen. (SPF och Socialstyrelsen).
Regionala Samverkansgruppen (RSG) har sedan 1995 bedrivit ett tvärsektoriellt utvecklingsarbete som resulterade i ”Underlag till handlingsprogram - område psykoser”. Ett av målen med detta utvecklingsarbete är att handlingsprogrammet skall ligga till grund för utarbetande av lokala vårdprogram/riktlinjer. NU-sjukvårdens psykiatriska klinik har valt att organisera arbetet utifrån ett vårdkedjeperspektiv.
2 Syfte/Målsättning
Det primära målet med ett vårdprogram är att förbättra vården och omhändertagandet av denna patientgrupp och de närstående.
Detta skall uppnås genom
- Ett enhetligt förhållningssätt avseende utredning, diagnos och behandling.
- En modell/program för att tillgodose anhörigas/närståendes behov av stöd, råd, information och kunskap.
- Vårdprogrammet skall utgöra en arbetsmodell för respektive avdelnings/enhets vårdinnehåll.
Målgrupp
Psykiatripersonal samt övriga som kommer i kontakt med psykospatienter.
Arbetsgrupp
Arbetsgruppen har under arbetets gång haft olika sammansättning av personal från psykoslinjen.
Vårdprogram
Bakgrundsinformation
Psykos är ett tillstånd som präglas av bristande verklighetsförankring. Den psykossjuke bedömer sinnesintryck, kroppsliga reaktioner, känslor och tankar på ett annat sätt än vad som är brukligt för friska människor. Ibland erfar patienten sinnesintryck som inte har någon yttre motsvarighet, hallucinationer, eller tolkar sinnesintrycken på annorlunda sätt än vad som är normalt, illusioner. Patienten kan också tolka situationer på ett helt annat sätt än omgivningen, vanföreställningar. Vanligt förekommande symtom är tankeförloppsstörningar, bl a tankepåsättning, tankestopp etc. Ovanstående symtom benämns som positiva symtom. Till sjukdomen hör också s.k. negativa symtom, såsom affektiva störningar (avflackning, affektinkongruens), viljestörningar (självförsjunkenhet, energilöshet) och kognitiva störningar, (störningar i uppmärksamhet, minne och förmåga att utföra handlingar).
En person som drabbas av psykotisk sjukdom upplever sig vanligtvis inte som sjuk, bristande sjukdomsinsikt, vilket ställer till problem när den psykotiske individens världsbild konfronteras med omgivningens.
Överst på sidan
Avgränsning av patientgrupp
Vårdprogrammet riktar sig till följande diagnosgrupper
DSM IV/ICD10
295/F20
Schizofreni, Schizofreniformt syndrom, Schizoaffektivt syndrom, Odifferentierad schizofreni, Residualschizofreni.
297/F22
Vanföreställningssyndrom, Utvidgad psykos.
298/F29
Kortvarig psykos, Psykotiskt syndrom.
Frekvens
Av en befolkning på 100 000 insjuknar årligen c:a 15 - 20 personer i en psykossjukdom, varav 8 –10 utvecklar sjukdomen schizofreni.
De flesta insjuknar i unga år (15-30 års ålder). Risken att någon gång under livet insjukna i schizofreni är 0,55-1,0 %. Årsprevalensen är 0,2-0,5 %. I Sverige har vi idag c:a 30 000 individer med diagnosen schizofreni. Troligtvis finns här ett mörkertal med personer som ej diagnostiserats som schizofrena.
Etiologi
Trots intensiv forskning vet man fortfarande lite om bakomliggande faktorer till psykossjukdomar. Att ärftliga faktorer spelar stor roll vid insjuknande i schizofreni är väldokumenterat. Olika typer av hjärnskador (infektioner, syrebrist etc) som uppstått före, under samt efter förlossning anses vara faktorer som bidrar till att utveckla schizofreni liksom psykologiska och psykosociala faktorer. Sannolikt krävs ett samspel mellan de olika faktorerna.
Prognos
Det har visat sig vara svårt att förutsäga prognosen i det enskilda fallet. När det gäller schizofreni har erfarenheten visat, att c:a 30 % har en bra prognos, 50 % har en sämre prognos, medan 20 % har en mycket svårbehandlad sjukdom. Tidsfaktorn, dvs tiden från sjukdomens debut till upptäckt, utredning och behandling, är troligtvis viktig. Idag talar mycket för att tidigt ingripande i sjukdomsförloppet förbättrar prognosen. Den tillgängliga statistiken baseras på psykotiska tillstånd som varat upp mot två år innan behandlingen inletts. Tidig upptäckt, inom loppet av veckor till månader, och därmed tidigareläggande av utredning och behandling kommer förhoppningsvis att förbättra prognosen.
Förutsättningar
På senare år har en deskriptiv modell utvecklats som bygger på att individen har en viss känslighet, sårbarhet för att utveckla en psykos. Orsaken till sårbarheten kan vara varierande.
Oavsett bakgrund är individen känslig för olika stressfaktorer. Denna Stress-/sårbarhetsmodell ligger till grund för det förhållningssätt till den psykotiska sjukdomen som programmet beskriver (se avsnittet Stress/sårbarhetsmodell).
Då den psykotiska sjukdomen är komplex och långvarig krävs, för ett optimalt utnyttjande av resurser, en klar och tydlig arbetsfördelning enligt programmets riktlinjer. Huvudansvaret för patientens medicinska vård ligger inom den psykiatriska öppenvården. Ansvar för boende, sysselsättning och hemsjukvård åvilar kommunen förutom vid akuta skov, då hemsjukvårdande insatser utförs av kliniken. Rehabilitering och slutenvård tillgrips, då särskilda behov av vård föreligger. Det som nedan presenteras gäller främst för schizofrena syndrom men är även tillämpligt vid schizofreniliknande tillstånd vad gäller bemötande, utredning och behandling.
Till Programmet - klicka här
Till Socialstyrelsens kunskapsöversikt - Klicka här
Överst på sidan