Tarminfektioner

Överföring av tarmsmitta (bakterier eller virus) sker främst via mat och dryck via händer som direkt eller indirekt varit i kontakt med faeces. Ibland sker smitta via förorenat vatten och konsekvensen blir då att många blir sjuka samtidigt.

Vid häftiga kräkningar, exempelvis vid calicivirusinfektion, kan smitta ske som droppsmitta förutom  kontaktsmitta. Tarmbakterier kan också efter bukoperation spridas via sår och drän eller vid urinvägsinfektion via katetrar som kontaktsmitta.

Ett speciellt problem är multiresistenta bakterier såsom ESBL, ESBL-carba och VRE där en spridning kan ge stora konsekvenser då en eventuell klinisk infektion kan bli mycket svårbehandlad.

Clostridium difficilediarré är ett stort problem vid sjukvård och stor antibiotikaanvändning. Här har vissa clostridietyper varit mer spridningsbenägna och har man flera fall på en vårdenhet ska vårdhygien kontaktas frikostigt.

Bakteriella tarminfektioner som riskerar spridning och har speciella förhållningsregler enligt smittskyddslagen är EHEC, Salmonella, Shigella, Campylobacter och Yersinia. 

Vid inläggning på sjukhus måste smittspridning hindras och patienter ska då vårdas på enkelrum, i de flesta fall på Infektionskliniken efter värdering av infektionsjour.

Det är viktigt med ordentlig mekanisk rengöring  vid städning . Flera smittämnen inte är fullt känsliga för desinfektionsmedel. Exempel på detta är calicivirus och sporbildande bakterier såsom Clostridium difficile.

Efter kontakt med person som har kräkning eller diarré ska händerna tvättas noga. Efter tvätt med tvål och vatten ska händerna torka innan man gör huddesinfektion med handsprit.


Publicerad: 2017-03-29 15:42